NBJ Ou 913
För att möta den rekordstora trafikökningen efter andra världskriget lät NBJ liksom många andra järnvägsbolag beställa nya godsvagnar under andra halvan av 40-talet. NBJ investerade i först och främst öppna godsvagnar och tankvagnar. Mellan 1948 och 1952 levererades bland annat 30 Ou-vagnar från ASJ i Falun.
Till skillnad från de mer konventionella konstruktionerna av öppna godsvagnar där vagnarna byggdes upp kring två längsgående U-balkar där samtliga delar nitades eller svetsades fast valde NBJ tillsammans med HNJ, BJ, SDJ, GDJ och TGOJ en nyutvecklad variant där hela rambalken inklusive spännstaget utfördes som en enda helsvetsad del byggd av pressade plåtdelar. Tack vare minskat materialbehov blev vagnarna lättare än SJs vagnar, varför varianten kom att kallas “lättbyggd”. I övrigt var vagnarna liksom “normala” O-vagnar utrustade med 9 rörstolpar per sida och höga plåtlämmar fällbara både utåt och inåt. Liksom övriga moderna godsvagnar på NBJ var de bromsade vagnarna utrustade med tryckluftbroms av Hildebrand-Knorrs patent, fastlåst i godstågsläge. Samtliga bromsade vagnar var utrustade med SAB lastautomat.
Vår vagn, 913, är troligtvis den enda kvarvarande lättbyggda O-vagnen i landet och stod vid NBJs nedläggning i Nora, varför den kom att föras över på stiftelsen NJOV. 1986 var vagnen iväg till Kristinehamn och blev lastad med motorn från skrotade NBJ T24. Tyvärr hanterades tågbromsen fel på hemvägen, varför vagnens hjul låste sig ett antal gånger under färden. Det resulterade i ett stort antal hjulplattor, vilket i sin tur har gjort att vagnen blivit förpassad som stillastående förrådsvagn i avvaktan på hjulsvarvning eller axelbyte.
| Tillverkare: | ASJ Falun, 1948 |
| Lastförmåga: | 26 ton |
| Längd över buffertar: | 12300 mm |
| Vikt: | 10 ton |