SJ Oam 363 0017 & SJ Oam 363 0094
Efter andra världskriget krävde Försvaret att SJ skulle klara av att transportera de nya stids- och pansarvagnstyper som just levererats. För att förenkla för sig lät man stidsvagnstillverkaren Landsverk i Landskrona, vilka just levererat stridsvagn m/42, ta fram en ny vagnstyp för ändamålet. Vagnarna gavs samma huvudmått som vanliga O-vagnar, men gjordes treaxliga och kraftigt förstärkta för att klara av två stridsvagnar m/42 per vagn.
De första 75 vagnarna levererades 1949 och registrerades in som SJ Oa 100048-100122. Vagnarna visade sig förträffliga för även för transporter av jordbruksredskap och andra tyngre laster. Landsverks sista vagnsleverans gjordes 1953, då ytterligare 25 vagnar, SJ Oa 100146-100170, levererades. Ganska snart efter leveransen insåg man att de så kallade “automatstolparna”, dvs de mekaniskt fällbara stolparna var livsfarliga om förreglingen slutade fungera. Därför togs frigivningsmekanismen bort och de öppningsbara stolphållarna svetsades fast.
Vid UIC-littereringen i slutet av 60-talet fick vagnarna littera Oam och nummer 363 0 001 – 099. Vagnarna gick i trafik fram till slutet av 80-talet, då de ersattes av vagnar med bättre gångegenskaper och bättre bromssystem. Hos NBVJ har vagnarna använts som förråd för banmaterial. Före detta SJ 100064 är tänkt att byggas om till kranvagn, eftersom Oa-vagnstypen är betydligt kraftigare än nuvarande kranvagn, Ou 82512.
| Tillverkare: | Landsverk, 1949 & 1953 |
| Lastförmåga: | 39 ton |
| Längd över buffertar: | 12300 mm |
| Vikt: | 14,6 ton |