NBVJ fordonsförteckning


SWB Ao1 20
SJ So3 3608

SWB Ao1 20 vid leveransen 1920. Foto: Järnvägsmuseum

Efter förebild från framför allt OFWJ lät SWB 1911 bygga om två av sina äldsta tvåaxliga vagnar till en boggivagn. Korgarna, tillverkade på 1850-talet och övertagna med Köping-Hults Järnväg, byggdes samman och placerades på ett nytillverkat underrede. 1913 gjordes nästa ombyggnad, då banans äldsta förstaklassvagnar byggdes samman till en stor sjukvagn. Vagnen var vid leveransen landets största sjukvagn, eftersom man räknade med ett stort behov under första världskriget. Liksom den 1911 tillverkade vagnen behölls de gamla korgarnas stommar, men vagnen kläddes utvändigt med ny teakpanel. Eftersom de gamla stommarnas återanvändes fick vagnen ett ganska konstigt utseende, med sin smala teakklädda korg på ett modernt, brett underrede.

Behovet av en stor sjukvagn visade sig snabbt vara minimalt, varför vagnen ganska snart ställdes av. Efter första världskrigets slut beslutade man att på det moderna underredet bygga en ny korg, varför den gamla korgen såldes. (sedemera blev den sportstuga utanför Ludvika). Den nya korgen byggdes på konventionellt modernt vis, med stora fönster och teakklädsel. Invändigt inreddes vagnen till salongsvagn för inspektioner och bolagsarrangemang.

Vagnens inredning togs till stor del från den samtidigt ombyggda ”turistvagnen” SWB BDo1b 46. Det innefattade skinnfåtöljer, soffa och taklampor. Inredningen var även i övrigt otroligt påkostad, bland annat utrustades vagnens pentry med två silverhinkar avsedda som champagnekylare och champagneglas med inetsade SWB-monogram.

Vagnen gick i sparsam trafik fram till förstatligandet 1945, men var då ganska sliten varför den degraderades till övernattningslokal åt lokförarna i Stockholm. Den stod långa tider i bland annat Värtan, Hagalund och Stockholm Södra. Utvändigt var vagnen oförändrad till 1957, då några fönster flyttades, inredningen gjordes om och vattentanken i pentryt gjordes så mycket större att det var nödvändigt att bygga en egen liten lanternin på taket för att få plats med den.

1970 togs vagnen över av Svenska Järnvägsklubben, SJK, vilka behövde trävagnar att hänga efter Sb 1306. I samband med att SJK avvecklade sitt trafiktåg 1978 togs vagnen över av dåvarande mfSWB. En utvändig upprustning under bar himmel i Sala påbörjades under 1980, men efter att vagnen 1983 drogs till Nora stannade renoveringen av.

Alltför många år utomhus med läckande tak har gett som resultat att vagnens golv idag är genomruttet. År 2008 togs vagnen in i vagnverkstaden och ett visst renoveringsarbete har påbörjats.

Interiören i SWB Ao1 20 vid leveransen 1920. Foto: Järnvägsmuseum

SWB Ao1 20 som SJ So3 3608 i Luleå 1964. Foto: Järnvägsmuseum

Tillverkare:

SWB verkstad Tillberga, 1913/1920

Längd över buffertar:

16850 mm

Vikt:

30 ton

Största tillåtna hastighet:

100 km/h