NBVJ fordonsförteckning


NBJ 4
NBJ 11 & NBJ 14
LRJ Z6 6 & SSnJ Z6 14

NBJ 11 växlar i Gyttorp 1978. Foto: Björn Malmer

När NBJ 1937 skaffade ett vid tiden modernt mindre diesellok från tyska Deutche Werke i Kiel var det förmodligen ingen som trodde att typen skulle komma att dominera NBJs trafik på det sätt "stutarna" kom att göra. Allt som allt kom NBJ att äga hela 18 lokomotorer av typen, om än med vissa inbördes skillnader.

Lokalbefolkingen kom att kalla de små långsamma men kraftiga loken för "stutar". Loken förekommer i tre olika varianter, beroende på motor och växellåda. Första leveransen gjordes 1937-38 och omfattade 3 lok, NBJ 2-4. NBJ 4 är den äldsta bevarade lokomotorn, och har kvar den ursprungliga 5-cylindriga DWK 5V24-motorn på 200 hk. Mitt under brinnande världskrig, trots problem med gengasutrustningen vilken fick monteras på en vagn bakom loket, beställdes och levererades ytterligare 2 lok, NBJ 5-6 år 1943. Loktypen hade nu utvecklats med en 6-cylindrig motor, DWK 241 på 220 hk. För att få plats med den större motorn förlängdes ramen med 200 mm.

Efter kriget bestämde sig NBJ för att ersätta alla ånglok som gick i växlingstjänst med diesellok, och inte mindre än 11 lok beställdes samtlidigt. Efter kriget ombildades DWK till Machinenbau Kiel AG, MaK, och de kom att leverera de modernare loken. En snäppet modernare motor, MaK Ms 24 på 240 hk blev nu standardmotor.

Från början saknade loken utrustning för multipelkörning, men efter att NBJ med gott resultat själva monterat multipelutrustning på lokomotor 9 och 10 kom senare lok att levereras med multipelutrustning. Eftersom lokens multipelkablar satt placerade så att de gick rakt mellan loken behövdes ett lok med vänstermonterad och ett med högermonterad utrustning för att kunna multipelköra. Våra två modernare stutar, 11 och 14 är turligt nog av varsin typ, och går därmed att i koppling.

NBJs sista nylevererade stut kom att bli nr 17 år 1953, men 1964 köpte NBJ av SJ två helt med de egna överensstämmande stutar, vilka fick nr 18 och 19. Inget utav dessa lok var multipelkörbart. För att snabba upp verkstadsbesöken fanns både reservmotorer och växellådor, så att ett lok kunde rulla ut med nyrenoverad drivlina dagen efter att det kom in i verkstaden. För att minska reservdelshållningen byggdes 1956 lokomotor nr 2 om med den "vanliga" MaK Ms 24-motorn, varvid ramen förlängdes. Uppenbarligen var inte ombyggnaden särskilt ekonomisk lyckad, då övriga "uddalok" såldes istället för att byggas om.

Första stut att lämna NBJ blev nr. 3, vilken 1963 såldes till NCB ABs pappersbruk i Hissmofors. Samma år såldes våran nr. 4 till Laxå-Röfors Järnväg där den blev LRJ 6.

När föreningen startade sin verksamhet i Nora 1978 fanns 7 stutar kvar i NBJ-tjänst, och nr 11 överfördes på NJOV 1981 tillsammans med många andra NBJ-fordon. Andra stut att komma i föreningens ägo blev gamla NBJ 4, vilken 1988 hämtades i Laxå. NBJ 14 såldes 1977 till Saltsjöbanan i Stockholm, vilka lät rusta upp loket invändigt med ljudisolering i hytten. Loket köptes 1990 tillbaka av föreningen och efter en helrenovering sattes loket i drift. Idag är NBJ 14 den enda utav föreningens stutar som är fullt fungerande, men förhoppningsvis ska den läckande växellådan på NBJ 11 gå att reparera. 4:ans motor hann tyvärr under tiden i Laxå bli reservdelsförråd, varvid bland annat ett vevaxellager försvann.

Från början var alla stutar gröna, men från 1970 kom NBJ att måla de i samma röda färg som T2-loken. Totalt finns 8 stutar bevarade, samtliga i Bergslagen och Värmland.

NBJ 4 som LRJ 6 utanför lokstallet i Laxå, februari 1964. Foto: Björn Malmer

NBJ 14 med NBJ-godståg i Nora 2005. Foto: Michael Erhardsson

Tillverkare:

DWK 1938
MaK 1953

Motor:

DWK 5V24
MaK Ms 24

Effekt:

200 hk
240 hk

Dragkraft:

Mp

Längd över buffertar:

7700 mm

Vikt i tjänst:

26 ton
29 ton

Största tillåtna hastighet:

54 km/h